playboysara

När jag tittar på min älskade Liam, när han springer runt och pratar inser jag väldigt snabbt att han är inte så liten längre, min bebis som vägde endast 2570 g. och var 46 cm lång är stora killen nu som har en egen vilja och personlighet. och jag kan säga att sån kärlek som jag känner för för Liam går inte förklara, mitt hjärta exploderar av kärlek till han, han är verkligen det bästa som någonsin hänt mig, och jag kommer ALLTID finnas vid hans sida, vad som än händer. Går genom eld och vatten för min älskling!

 

 

 

 

Var till barnmorskan i måndags och kolla blodtryck och lite inskrivnings samtal, remiss skickad till spec mödravården i karlstad, ska bli intressant och se vad dom har tänk sen.

Jag är så rädd för havandeskapsförgiftningen, det gnager i huvudet på mig. Oron sitter i helatiden, blir tokig.

Kan liksom inte riktigt njuta av graviditeten, samtidigt som jag är över lycklig att vi ska få en liten till tillsammans!

För jag älskar verkligen Per,  han är min andra hälft. skulle inte kunna tänka mig ett liv utan han<3 Av han har jag fått det finaste man kan få, våran ögonsten!<3

 

Kommer ihåg varenda detalj som hände sommaren 2011 när jag låg inlagd.

Det enda jag kan tänka på är hur jävla underbar sambo jag har, som verkligen fanns vid min sida HELATIDEN.

Han fick inte sova kvar med mig, men seriöst så åkte han VARJE dag till mig och fanns vid min sida HELATIDEN, inte många som skulle göra det. När Liam sen var född så fick vi sondmata han, men eftersom mitt blodtryck inte sänktes och jag mådde allmänt blä, så självklart sov Per kvar hos mig och våran nyfödda älskling och sprang fram och tillbaka med Liam varannan timme helatiden till neonatalavdelningen för och mata han.

Det jag vill säga med detta inlägg är såklart.

 

 

Här var det ett bra tag sen jag skrev, haft annat för mig!

 

Hänt mycket senaste tiden, Vi ska få tillökning i familjen. Liam ska bli storebror, vilket känns helt fantastiskt men ändå lite skrämande, men jag är så LYCKLIG!

16 Juni var det beräknat till från början, men i fredags den 7/12 var vi på första ultraljudet och allt såg otroligt bra ut, bara att lilla ängeln i magen var lite större än alla andra bebisar i denna vecka, så antagligen blir det en Maj-bebis:) Får veta mer på stora ultraljudet i början av Januari!:)

Det var så sjukt när vi börja ultraljudet, bebisen såg PRECIS ut som när Liam låg i magen, så pappa Per tror stenhårt på en liten prins till, medans mamma är helt övertygad om att det är en liten prinsessa där inne;)

 

Illamåendet har dock inte försvunnit än, vilket jag blir tokig på.

Sjukskriven fram till 4:e Januari, sen SKA jag börja jobba igen, så är det bara. hur länge ska detta illamående hålla på egentligen, med liam mådde jag inte alls så här.

 

Lite skrämmande är det med havandeskapsförgiftningen med, är så otroligt rädd att det ska dyka upp igen, det är ju stor chans tyvärr. men med tättare kontroller och besök i kd hos spec mödravården så ska vi väl kunna hålla det i schaaaak;) och hoppas att allt kommer gå jätte bra denna gången,

 

 

nej nu är lunchen klar, Älsklingen kommer väl hem vilken minut som helst.. Ska se om man kan få liv i Liam snart, Mammas älskade hjärta!<3

 

Lilla ängeln i magen<3